Bloggen tar sommarlov

Trogna läsare har säkert märkt att det tyvärr varit dåligt med uppdateringar efter säsongsavslutningen. Det har inte alls varit min intention men nya utmaningar på jobbet samt kommande utökning av antalet familjemedlemmar gör att jag haft fokus på annat håll sista tiden.

Det i kombination med mitt mål att ha bra klass på bloggen, dvs hellre få men fylliga och vettiga inlägg istället för många och meningslösa, har gjort att det blivit… inga inlägg alls sista tiden.

Så för att hålla förväntningarna på rätt nivå så går bloggen från och med idag på sommarlov. Jag hoppas dock, att precis som förra året, köra igång igen nån gång under sensommaren.

Jag vill även passa på att tacka alla läsare (ni har varit ungefär 150-250 stycken per inlägg), alla tipsare (ingen nämnd, ingen glömd), alla som tuggat med mig i hallen samt alla som under säsongen ställt upp på intervjuer. Stort tack!

Slutligen, även om bloggen tar uppehåll kommer jag vara fortsatt aktiv på Twitter där jag försöker ha 99,9% fokus på OIK. Följ mig (@_tragichero) där om du vill och har lust!

Publicerad i Okategoriserade

Silly signerat Tapio

Följande är en gästkrönika signerad Tapio Kela (@Tapiokela).

Som alla vet tog säsongen slut en aning tidigt i år – vilket man med facit i hand är mycket glad för. Detta medför att vi med hockeyabstinens som har hjärtat nära bundet till Holje längtar efter Silly Season. Man vill ju veta hur laget kommer att se ut till hösten. Själv ser jag gärna att det blir lite kontinuitet med spelare. Däremot ska man självklart inte stoppa spelare som har möjligheten att gå vidare i sin karriär.

Som jag ser det är det 4-5 spelare i dagens Steelers som kan få kontrakt i hockeyallsvenskan. Därmed inte sagt att de andra är dåliga, snarare mer att de behöver ytterligare någon säsong på division 1 nivå för att växa in i kostymen. Sedan tillkommer givetvis andra aspekter som också styr spelarens val om de vill fortsätta i klubben. Jag menar att även ledarna kring grabbarna i ett lag är ett oerhört viktigt val. Om dessa kan förmedla ordning och reda samt harmoni är mycket vunnet.

Som alla vet är hockey idag business. Det är ett företag som skall drivas av ledare med struktur, ekonomisk tänkande och hjärta. Vad många inte vet är att just detta sätter gränser för hur man värvar ihop ett lag. Gemene man vill ha in nytt blod så fort maskineriet hackar och det är här ledarna måste ha styrkan att inte falla för trycket och börja sätta ekonomin i gungning. Dock kan ledare med de rätta kontakterna även låna spelare från lag med bred trupp och detta utan större kostnader då det gynnar båda parter. Vi hjälper helt enkelt grabbarna i andra klubbar att utvecklas vilket gör att de kan gå tillbaka och slåss om platser högre upp i seriesystemet. Win-win helt enkelt.

Med ovanstående i åtanke försöker jag mig på lite Silly-tankar och börjar från defensiv zon så som modern hockey byggs idag.

Målvaktsparet vi haft den gångna säsongen är ett par vi har borde behålla. Här är det såklart svårt att konkurrera om lag högre upp i systemet skulle vilja ta en av dem men en målsättning kan ju vara att få jobba vidare med grabbarna.

Backar borde vi ha åtta stycken, plus två som går på juniorkontrakt och som får hoppa in vid behov. Av backarna från den senaste säsongen tror jag det finns en som kan ha möjlighet i allsvenskan redan idag. Detta avgör hur många nya som behöver komma in.
Här ser jag gärna att det kommer in två rutinerade rävar och jag tror de flesta vet vilka två som hade passat in. För att inte säga för mycket så antyder jag att jag önskar få in två med anknytning till orten :)

Forwards borde vara 12 + 2 med juniorkontrakt. Till att börja med så tänkte jag försöka låta bli att namnge spelare men här måste jag bara säga att Norrman borde vara det första klubben skriver avtal med. Varför? Jo, en kropp utan hjärta är en död människa. Norrman är kanske inte den bästa spelaren i laget men jag kan garantera att det är den spelaren som ger allt oavsett motstånd. Han peppar sina medspelare och visar genom sitt handlande och språk att spelar man i Steelers så åker man inte omkring på en skridsko och tänker på sin frilla :)

Bland forwards lär vi bli av med tre stycken till allsvenskan (om inte skada förstört möjligheten för en av dem i år). Dessa tre är inte lätta att ersätta men vad jag förstår har sportgruppen, med ett brett kontaktnät, slagit sina kloka huvuden ihop. Denna sportgrupp hoppas jag knyter upp alla de spelare de vill ha från dagens lag nu! Annars är risken att vi blir av med några av de grabbar som visat att de vill ta ansvar.

OIK bör även se vilka egna produkter som lämnat klubben och försöka få hem dem. Vad jag förstått är det 1-2 spelare. Det är alltid bra med bygdens grabbar i laget.

Att namnge önskade nyförvärv vore rätt dumt av mig eller av någon annan. Det finns alltid klubbar som gärna försöker sno dem framför ögonen på en. Dock släpper alltid någon ett namn när underskrift är nära. Detta kan jag tycka är trevligt då det bygger upp förhoppningar och intresse kring laget.

Tränare då? Det blev ett, med facit i hand, lyckat tränarbyte som gjorde att division 1 kontraktet säkrades. Nya röster fick grabbarna att spela enkelt med inriktning på stabilt försvar. Jag såg inte under hela säsongen innan hur de pressade motståndarna i anfallzon utan puck. Försvar är faktiskt hela laget och i alla zoner. Man skall komma ihåg att om man håller motståndarna på andra sidan röd kan de inte göra mål. Likaså om man kan hålla i pucken under 60 minuter blir det svårt för motståndarna att spräcka nollan.

Sportgruppen har en svår uppgift att bestämma vilka tränare de vill satsa på. Jag ser gärna att minst en kommer från det egna ledet. Här hoppas jag att en total utvärdering görs utifrån alla situationer som de kan tänkas ha hamnat i under resans gång. Kan man lösa det med två från det egna ledet är det kanon. Finge jag välja helt fritt utifrån och utan ekonomiska ramar skulle mina val som huvudtränare vara: Poss, Fredrik S, Lusth eller Tim B.

Supportrarnas eminenta hovbloggare Holjetattare.se hoppas jag kan bidra med ett forum där vi kan diskutera silly och andra angelägenheter mer ingående utan att den ryska censuren slår till.

Over and out.

Tapio

Publicerad i Gästkrönika, Sillysnack

Kontraktet säkrat

Kontraktet är klart!

Jag säger det igen. Kontraktet är klart!

Aldrig har väl varken jag eller någon annan supporter varit så glad över att säsongen tagit slut så här tidigt.

Grabbarna bet alltså ihop och bortaslog Borås med 2-4 av bara farten. Man avslutade säsongen med otroliga åtta raka segrar (vilket väl ändå måste vara någon form av rekord) och vi supportrar får alltså titta på division 1 hockey i Olofström till hösten igen.

Vansinnigt!

Trots en första period som, enligt rapporterna på Twitter (tack @LeilaAbr87 och @k_larsson), var hyfsat jämn så gick alltså OIK till pausvila med 0-3 efter bland annat frilägesmål av Pihlqvist och en riktigt delikatess av kapten Linus.

Efter en mållös mittperiod så hade OIK fortfarande en tremålsledning. Och då Nybro bara hade oavgjort hemma mot Pantern och Nittorp ledde över Halmstad så var nog de tillresta fansen från Steelers Support ganska nöjda med livet ändå. Något som även telefonrapporten från Borås Ishall bekräftade.

Borås inleder tredje perioden med en tidig reducering samtidigt som Nybro tar ledningen i sin match. Rapporterna säger även att OIK börjar darra lite. Inte ska man väl tappa detta med mindre än en period kvar? Samtidigt som Pantern kvitterar mot Nybro efter 19:59 så är OIK även nära 1-4. Detta med fyra minuter kvar i Borås. Nu var det väl ändå klart? Men nej, med 26 sekunder kvar trycker Borås in 2-3 och jag tror jag ska få en hjärtinfarkt. Men bara sex sekunder senare gör kapten Linus 2-4. Ja! Nu var det klart! Inte bara tre poäng utan även förnyad division 1 status.

Halleluja!

Ikväll hoppas jag tränarparet, spelarna, alla fans på plats och alla andra involverade, välförtjänt, firar det säkrade kontraktet ordentligt. Stort grattis alla!

Själv återkommer jag nästa vecka med lite mer genomtänkta tankar och reflektioner över den händelserika säsong som nu (äntligen) är slut.

Publicerad i Borås, Fortsättningsserien, Halmstad, Nittorp, Nybro, Pantern

Allt i egna händer

Lördagsmatch. Steelers Support styrde upp VIP:en. Tränarparet hade frågestund med supportrarna. Sjunde raka segern. Divison 1 kontraktet i egna händer. Allsång av både spelare och klack efteråt.

Jag kan inte ens komma ihåg när det var så roligt att gå på hockey senast. Var det playoffen förra våren? Ja, jag vet. Det var bara Nittorp som betvingades med 5-2 i går. Men äsch, skit i det! Carpe diem, som det så klyschigt heter. Lev i nuet och njut av segerns sötma.

Matchen började annars ganska dåligt från bägge håll och det tog ett par minuter innan OIK bestämde sig för att visa att man är ett mycket bättre lag än Nittorp. Efter ungefär fem minuter av matchen har man även en puck i mål som (korrekt) döms bort och här någonstans ringer väcklarklockan för grabbarna. Under en period av tio minuter får man flera powerplay, trycker in två mål och har även flera ramträffar. 1-0 görs av Felix i powerplay och 2-0 görs av firma Pihlqvist och Persson i ett två mot ett läge. Persson som för övrigt även välförtjänt fick pris som matchens lirare. Sedan händer tyvärr det klassiska där det ledande laget slappnar av, det klart sämre laget kommer upp i sitt enda anfall och lyckas peta dit en reducering. Som lök på laxen åker man strax innan periodvilan på en lite onödig utvisning och får därmed inleda andra perioden med en man mindre. Skotten 17-8 och i ärlighetens namn borde det snarare stått 3-0 än 2-1.

Nittorp inleder andra med att ganska omgående göra 2-2 i powerplay och är flera gånger därefter nära även ett ledningsmål. Jag är givetvis färgad med hemmaögon när jag skriver mina inlägg men Nittorp var inte speciellt bra. Snarare var det OIK som gjorde dem bra och efter 8:16 slinter även pucken in bakom ”Pinto”. Målet döms bort för att det gruffas i målgården men jag tyckte nog att pucken var i mål långt innan det började gruffas. Nåväl. Efter drygt halva perioden börjar OIK-spelarna sakta komma igång igen och efter 12:06 får Adam Bergkvist, stenhårt från blå, trycka in 3-2. Samtidigt har KIK gjort 0-1 borta mot Nybro. Shit, vi är över strecket! Spännande var bara förnamnet! Tre minuter senare får Nittorp chansen att kvittera i ett nytt powerplay men lyckas med konsten att vara sex spelare på isen och vips vart det spel fyra mot fyra istället. Till saken ska sägas att det verkade som att även OIK var en man för mycket på isen samtidigt. Men då eftermiddagens ölkonsumtionen hade börjat sätta lite spår i min uppfattningsförmåga (och det enda jag tänkte på var periodpaus så jag kunde gå på dass) låter jag det vara osagt. Skotten 11-7 men Nittorp var absolut med i matchen.

I tredje perioden går OIK in direkt och visar vilka som är det bättre laget och ska ha tre poäng. Efter 1:42 lyfter Zach in pucken till Keegan som trycker in den bakom Nittorpkeepern (om jag minns rätt) på volley. 4-2 i HBM Arena samtidigt som KIK gjort 0-2. Oj, oj! När Pihlqvist, efter snyggt förarbete av Felix, gör 5-2 efter 9:16 är det sedan helt klart och matchen spelas egentligen bara av. Skotten 13-12 och tre poäng in på kontot. Men framförallt, allt i egna händer inför sista omgången.

Gladast utöver spelarna i går var nog en av lagets absolut största och trognaste supporters, Ola Gunnarsson, som fick både spelarna och klacken att sjunga allsång efter matchen.

Tränarparet var som sagt och hälsade på i VIP:en en stund innan matchen. Det var inga revolutionerande saker som sades utan det betonades snarare än en gång att de inte är några frälsare. Enligt Omdal så var tränarparets bidrag främst större träningsdoser och ett enklare spel på isen. Sedan har spelarna själva hjälpt till genom att rannsaka sig själva. Även Rydkvist påpekade att den stora skillnaden är en enkelhet i spelet och att man inte spelar mer avancerat än vad som krävs för att vinna.

På frågan om de blivit erbjudna eller övervägt att leda laget även till hösten svarade de sakligt att de bara hade en sak i tankarna nu – rädda kontraktet.

Efter 41 spelade matcher så avgörs alltså allt i den sista och rafflande 42 omgången, borta mot Borås. Vinst där och vi har nya härliga blekingederbyn till hösten. Vem hade väl trott det efter starten på fortsättningsserien?

Värt att notera är att Steelers Support arrangerar bussresa till matchen och det är redan 31 platser bokade. Mer om hur du anmäler dig hittar du genom att klicka här.

Publicerad i Borås, Fortsättningsserien, Nittorp, Steelers Support

Frallan om drivkraften och framtiden

Med alla skyttekungar och haussade spelare utifrån är det lätt att glömma bort de egna och de som sliter i det tysta. Spelarna från byn som kämpar minst lika mycket på isen som de stora namnen men inte får samma tid i rampljuset. Vad passar då inte bättre än att ta ett snack med fredagens målskytt, tillika backen och egna produkten, Peter ”Frallan” Fransson (@Frazze26).

Stort grattis till segern igår men även till säsongens första mål och poäng för din del. Hur känns det så här med lite perspektiv?
- Tack så mycket! Jo det känns bra. Direkt efter matchen kändes det nästan overkligt eller vad man ska säga. Innan man insåg verkligheten, dvs att vi vänt kriget och stod som segrare.

Är det till och med så att det är första poängen i seriesammanhang med A-laget?
- Ja det stämmer bra, det var på tiden ;)

Ni gör en galen vändning borta mot KIK och går från 4-2 till 4-6. Vad hände där egentligen?
- Vi gjorde matchens fyra sista mål och vände ;) Skämt åsido, nej men vi gav aldrig upp utan tryckte på för ett mål i taget framåt och när 4-3 reduceringen kom så fanns det fortfarande gott om tid kvar. Vi behöll hela tiden ett bra lugn.

Vi lämnar nuet för en stund – för de som är nyfikna på Peter Fransson, vem är han?
- En lugn 19-årig kille som växt upp och bott i Olofström alla mina nitton år. I omklädningsrummet är jag den tysta spelaren och säger inte allt för mycket om man säger så.

Om man har lite koll på dig så är det väl heller ingen hemlighet att du inte är helt ensam om hockeyintresset i familjen?
- Nej, det är det inte. Jag har spelat hockey i 16 år och farsan [Patric Fransson, @64patric] har varit med inom klubben på olika sätt så länge jag funnits. Han har varit det mesta som går att vara. Domare, spelare, tränare, materialare och lagledare. Det sistnämnda är han för tillfället i klubbens juniorlag.

Även lillsyrran [Angelica Fransson, @lillfrallan13] spelar hockey och är målvakt. Hon lämnade inför säsongen Olofström för att gå hockeygymnasiet i Leksand.

Om man ser till dig som spelare, tror du att det är andra förväntningar på dig än på en spelare utifrån? Och i så fall på vilket sätt?
- Det är förmodligen större förväntningar på ett nyförvärv jämfört med om man släpper upp en egen junior så det tror jag absolut. Sen ska det kunna finnas förväntningar på juniorerna som får chansen också men inte samma typ av förväntningar. Men alla ska bidra med sitt till laget, så är det!

Back, från orten, och tillhör de som kanske inte syns lika mycket i press och media. Vad är din drivkraft?
- Den utveckling jag haft de senaste tre åren är det som tagit mig dit jag är idag. Och att få bidra så gott jag kan  till moderklubbens representationslag är det som behövs för att driva mig.

Du fyller 20 i år och går in i den period där flera spelare, beroende på jobb och kontraktsmöjligheter, kanske flyttar  eller satsar på sin civila karriär. Hur ser du på din framtid som hockeyspelare?
- Ärligt talat har jag inte funderat på framtiden så mycket, det är ett minst sagt viktigt skede på säsongen just nu och det är full fokus på det. Efter säsongen får jag se vad som händer. Men visst, att jag vill stanna kvar och representera Olofströms IK är väl inget att sticka under stol med.

Hur tycker du annars säsongen varit för egen del?
- Säsongen har varit lite speciell på det sätt att det är första säsongen jag har varit med i A-truppen hela säsongen med matcher och träningar. Det blir mer intensiva perioder om man jämför med juniorlaget som har 16 matcher på hela säsongen medan A-laget har spelat 9 matcher bara i januari månad. För egen del har det känts som en fullt godkänd säsong hittills. Jag har skaffat massvis med erfarenhet jämfört mot vad jag hade tidigare.

Ni har nu fem raka segrar och har mot alla odds skaffat häng på topp tre och förnyad division 1 status. Vad är skillnaden på OIK de fem senaste matcherna och tidigare under säsongen?
- Svårt att säga rakt av men en sak är att vi inte viker ner oss om det kommer ett mål i egen kasse utan vi håller upp skallarna och kör vidare.

De senaste matcherna har ju allt stått på spel som play off matcher och de har vi vunnit – därför ”lever liket”.

Pantern borta i dag och sjätte raka måstematchen. Hur laddar du?
- Vi körde en lättare träning lördag förmiddag, annars laddar jag inte på något speciellt vis. En lugn kväll med SHL-matcher på TV:n. Bara samla så mycket energi som möjligt inför matchen.

Stort tack Peter och lycka till i eftermiddag. Vi är många som håller både tummar och tår.
- Tack själv. Vi ska kriga oss till 3p idag igen. En för alla – alla för steelers!

Publicerad i Fortsättningsserien, Intervjuer, Junisar, KIK, Laget

Triss i segrar

Segersviten håller i sig och OIK, med Omdal och Rydkvist i båset, är alltså efter tre matcher fortsatt obesegrade. Efter oavgjort och 2-2 efter ordinarie tid får Felix äran att i overtime trycka in 3-2 och säkra en väldigt viktig bonuspoäng. Och glädjen som både han och hela laget visar efter målet går inte att ta fel på. Bonuspoängen skulle stanna hemma. Punkt.

Matchen börjar annars inte speciellt bra utan redan efter bara två minuter har Halmstad haft tre skott på mål. Och olyckan låter inte vänta på sig utan 3:43 in i första perioden sitter även 0-1 bakom ”Pinto”. Inte världens snyggaste mål men i röran som uppstår i egen zon är det heller inte orättvist. Bara minuten senare kommer Persson och ”Syde” i ett bra läge men tyvärr dansar pucken sakta förbi precis framför mållinjen. Utöver det så är det i princip Halmstads period rakt igenom. Medan Halmstad har ett avslut på i princip varje anfall får OIK slita som djur och det är oftast mer en individuell prestation bakom det lilla som sker framåt. Mot slutet av perioden drar Halmstad dock på sig två utvisningar och OIK får därför inleda andra med spel fem mot tre. Enda pluspoängen för perioden går till Johan Svensson som river, sliter och tacklas precis hela tiden.

Så var det där med powerplay då. Trots spel med två man mer i 1:26 och med en man mer i 34 sekunder så händer i princip ingenting. Stundtals, som under hela säsongen, får man känslan av att laget nästan försöker passa pucken i mål och att ingen vågar ta avslut av rädsla för att misslyckas. Utom Karl Pearson som både visar att han vill ha puck och faktiskt tar avslut. Lite sådär ologiskt och kanske snudd på orättvist så kvitterar sedan Linus bara halvminuten efter att Halmstad blivit fulltaliga. Men vem bryr sig om hur målen kommer? Kvitteringsmålet verkar dessutom fungera som en sån där klassisk väckarklocka och helt plötsligt bara kör OIK. Bland annat har Keegan en stolpträff bara ett par minuter senare.

Efter knappt halva perioden åker OIK på en utvisning och ”Pinto” får återigen göra rejält med skäl för sina lön och man reder ut det numerära underläget. Tyvärr får Halmstad upp ångan igen i samband med detta och efter att de pressat på ett tag så är det en trött hemmaspelare som bakom eget mål snudd på ger bort pucken till en Halmstadspelare. Halmstad trycker alltså in 1-2 efter 11:28. Aj, aj. Nu kommer en lång period utan några avblåsningar där OIK har riktigt stora problem och inte får så mycket gjort. Man lyckas ändå hålla 1-2 perioden ut.

OIK inleder sista bra och till skillnad från tidigare matcher i grundserien hade man inte gett upp på förhand. Flera spelare ser riktigt pigga ut och trots att man ligger under med ett mål ser det redan där ut som att man går för tre poäng. En som verkligen for fram som ett yrväder och en riktigt frisk fläkt var Gustav Borglin. Helt plötsligt var han där i samma form som man såg honom under Stena Cup i höstas. OIK gasar på och efter drygt tre minuter har Felix och Johan ett riktigt bra läge och som alltid när ett lag pressar på kommer snart utdelningen. Det är Sjöström som bakom mål spelar fram Zach som välförtjänt gör 2-2 efter 7:34. OIK är dock inte nöjda utan pressar på rejält resten av perioden för att ta alla tre poängen men matchen går alltså till overtime.

Redan trettio sekunder in har Linus ett jätteläge och strax därefter skjuter Borglin i stolpen. Det känns därför grymt rättvist när Felix slutligen får trycka in 3-2, slita sig loss från lagkamraternas firande och åka fram till hemmastå för att dela glädjen. Underbart!

Gällande senaste veckans nyförvärv såg jag bara Norrman inne ett byte och Sirbäck inte alls.

Mina pluspoäng ikväll går till Svensson, Zach (även vald till matchens spelare) Felix och Borglin. Både Svensson och Borglin känns galet pigga och nästan som nyförvärv. Mer sånt!

Sammanfattningsvis såg det kanske inte jättebra ut under delar av matchen men det räckte till en seger. Och om man bara kravlar sig upp på en tredjeplats lovar jag att ingen kommer att komma ihåg, eller för den delen bry sig om, hur man vann. Bara att man gjorde det. Gott nog.

Publicerad i Fortsättningsserien, Halmstad, Nyförvärv

Än finns det hopp

Jag vet inte om det var nya tränarparet, David Norrman eller kombinationen av dessa som drog folk. Men en, med tanke på situationen och säsongen i stort, förvånansvärt bra publiksiffra på 625 personer fick ikväll se OIK kämpa ner Borås med 4-2.

Första perioden går solklart till OIK och man märker verkligen att det är ett lag och inte individuella prestationer som gäller. Man lägger gasen i botten från start och redan vid 3:28 stjäl ”Syde” pucken vid offensiv blå och passar Niklas Persson som får äran att göra 1-0. OIK fortsätter agera bra överlag och flera olika spelare, bland annat Zach och Linus har ett par bra tillfällen. Något annat som var kul att se var det uppoffrande spelet i boxplay där ”Syde” äntligen visade sitt gamla jag. Trots att man, vad jag uppfattar, försöker ta många flera avslut än man gjort tidigare under hösten slutar perioden bara 5-6 i skott.

En spelare som verkligen slet som ett djur matchen igenom och även tog det där efterlysta stryket framför mål var Johan Svensson. Han kämpade över hela isen och blev även rättvist belönad genom att 5:29 in i andra perioden trycka in 2-0 i powerplay. Uppställningen i powerplay var för övrigt ytterligare en sak som det testades lite med idag. Istället för rena special teams verkar man stundtals ha kört med de ordinarie femmorna. Ett par minuter efter 2-0 får tyvärr Viktor lämna isen skadad och strax därpå lämnar han även matchen. Inte alls det OIK behövde med tanke på hur tunt det är på backsidan just nu (Backesten avstängd och Bertov skadad).

När nästan exakt halva matchen är spelad lyckas Borås, på nära håll, krångla in 2-1 och det är nog en puck ”Pinto” borde ta men han verkar inte alls veta var pucken är vid just det läget. Av en händelse råkar det också vara Norrmans allra första byte i matchen. Trots att andra perioden känns jämnare än första så slutar skotten 14-7 i hemmafavör.

Tredje perioden inleds däremot bäst av Borås och spelet är mestadels i OIK-zon de första tre minuterna. Det är faktiskt nästan första gången OIK är i offensiv zon när Karl Pearson förtjänstfullt trycker in 3-1 med 3:24 spelat. Och utan att det kändes bergsäkert någonstans (det är ju en sådan säsong) så hade man ändå en magkänsla av att nu var de tre poängen nog hemma. Bara minuten senare har Felix ett bra läge själv med målvakten att göra 4-1 men lyckas inte fullt ut. Istället blir det Pihlqvist som halvvägs in i perioden går köksvägen, rundar Andreas Ljunggren i Boråsmålet, och gör 4-1.

Med knappt tre minuter kvar får Borås lite oväntat göra 4-2 på en styrning på ett skott från blå. Man plockar även ut målvakten men OIK spelar av matchen och tar en galet viktig trepoängare i kampen om en plats bland de tre bästa lagen.

Pluspoäng ikväll till Johan Svensson, Kristoffer Pihlqvist och Niklas Persson. Dessutom fortsätter Karl Pearson övertyga med sina avslut. Och om någon är nyfiken så hade Norrman, om jag såg rätt, bara två byten så det blev inte så mycket att värdera eller betygsätta.

Med halva serien spelad och 18 poäng kvar att spela om så är det fem poäng upp till tredjeplatsen och säkrat kontrakt. På onsdag väntar just tredjeplacerade Halmstad och en riktigt viktig match.

Publicerad i Borås, Fortsättningsserien

Händelserik vecka

Söndag, matchdag hemma mot Borås och vi går mot slutet på den kanske händelserikaste veckan på hela säsongen så långt.

Veckan inleddes abrupt med att tränarparet Andreas Svensson och David Nilsson blev av med sitt ansvar och, kanske lite otippat, ersattes av de gamla OIK-bekantingarna Reine Rauhala och Thomas Omdal. I samband med detta valde även sportchefen Simon Skoog, självmant, att gå.

Diskussionerna lät inte vänta på sig och medan flera, inklusive mig själv, tyckte det var bra att klubben faktiskt agerade så fanns givetvis även motståndare till tränarbytet. Och givetvis har man all rätt att tycka olika. Det som förvånade mig och många andra var dock att flera spelare i laget, helt öppet på Facebook, tog ställning mot tränarbytet.

Återigen har var och en rätt att tycka precis vad man vill men att gå ut med sina åsikter externt är kanske inget som bygger upp förtroendet för klubben eller laget. I min värld hanterar man sådant inom klubben och laget medan man utåt sett visar upp en enad front. Ingen tjänar på något annat beteende.

I onsdags var det sedan dags för matchdebut, borta mot Nittorp, för nya tränarparet. Och visst hade det hänt lite saker bara sedan förlusten mot Pantern. På isen hade man ändrat om i laget och i båset stod även (lite oplanerat) en annan OIK-bekanting, Tobias ”Rydan” Rydkvist. Omdal hade även tidigare i dagens lokaltidning gjort klart att ”jag kan knappt namnen på spelarna [...]” men att man ändå skulle ”[...] kriga oss till tre poäng”. Och fan trot men trots den senaste tidens resultat hade faktiskt också fyra fans satt sig i en bil och åkt de tjugo milen, enkel resa, för att se matchen. Respekt!

Trots att det på webbsändningen stundtals inte alls såg bra ut blev det i alla fall tre poäng och lite andrum för nya tränarparet.

En annan sak som många haft åsikter på de senaste åren är (det frånvarande) samarbetet med andra klubbar. Men i fredags så hände det saker även här. Klubben offentliggjorde att Linus under lördagen skulle få spela allsvensk hockey för Oskarshamn i deras match mot Timrå. Bra för IKO och Linus kortsiktigt men framförallt bra för OIK som kanske kan börja bygga upp långsiktiga relationer med andra klubbar igen.

Men det var alltså inte slut med detta. Igår lördag släppte klubben sedan nästa nyhet och förändring. Och även denna gång blev det en vattendelare. Egna profilen David Norrman gör alltså comeback. Läser man åsikterna på nätet så verkar det precis som med ett tränarbyte som att man antingen är för eller emot. Det går inte att vara neutral.

Och alla tvivlare, ni kanske har rätt. Norrman är inte någon poängkung. Han må kanske inte spela världens vackraste spel eller vara ett tekniskt geni. Och han är alldeles säkert ringrostig. Men helt ärligt är jag ändå positiv. Det föreningen behöver i läget man är i just nu är spelare med självförtroende, spelare som vågar ta för sig på isen men framförallt spelare som brinner för klubbmärket på tröjan. Allt det där sista är nummer 77 i ett nötskal.

Allt det här på sex dagar alltså. Och då återstår fortfarande dagens hemmamatch mot Borås och kampen om tre friska poäng i jakten på förnyat division 1 kontrakt. Vem sa att det var tråkigt och händelsefattigt att vara OIK-supporter?

Publicerad i Borås, Fortsättningsserien, Laget, Nittorp, Nyförvärv, OIK

Tränarrockaden

Det har väl inte undgått någon att klubben i kväll har beslutat att peta huvudtränaren, Andreas Svensson, samt assisterande tränaren, David Nilsson. Som ett brev på posten har då även sportchefen, Simon Skoog, valt att lämna. Ersättare blir de tidigare OIK-profilerna Reine Rauhala och Thomas Omdal.

Facebook, Twitter och olika bloggar flödar just nu av olika åsikter om inte bara bytet i sig utan även om hur det gått till. Jag har inte för avsikt att sprida rykten om hur saker kan ha gått till så jag nöjer mig med att kort kommentera bytet i sig.

Jag tillhör själv dem som ända seda de första stapplande seriematcherna i höstas efterlyst en tydlig spelidé. Redan efter omgång 3 (och tre raka segrar) och ”rånet i Nybro” den 15 september skrev jag följande rader:

Laget saknar fortfarande en tydlig spelidé och det är väldigt ofta som man bara slänger iväg och inte vågar hålla i pucken. Allra sämst är dock (det obefintliga) spelet framför egen kasse. Precis som hemma mot Pantern finns det ingen som vågar ta fajten och hjälpa ”Pinto”. Helt obegripligt.

Medan de andra lagen under hösten verkar ha spelat ihop sig och sakta vuxit har OIK spelat ungefär likadant. 29 matcher senare, dvs förra onsdagen när jag på nytt var på plats i Nybro såg det exakt likadant ut som i omgång 3. Dock utan den härliga vändningen från i höstas.

Om detta sedan beror på sportchef, tränarpar eller spelarmaterialet har väl ingen facit på i skrivande stund. I så fall hade ju problemet varit löst. Däremot är jag ganska övertygad om att om man bara fortsatt likadant utan någon åtgärd alls så hade poängen inte börjat trilla in av sig själva.

Av alla möjliga lösningar (nya tränare, nyförvärv, slänga upp spelarformationerna i luften och låta dem landa i nya eller vad man nu såg för alternativ) så valde styrelsen till slut att hitta ett nytt tränarpar. Om detta var rätt väg eller inte får vi inte reda på förrän om ett par veckor. Men som sagt, utan någon förändring alls hade i alla fall jag svårt att se vad som skulle kunna ändra på något.

Publicerad i OIK

Vilken laginsats

Ja, det finns nog ingen bättre rubrik än så. Med kniven mot strupen gör OIK en galet genuin laginsats och plockar efter en dramatisk tredjeperiod hem alla tre poängen. Vinst hemma mot serieledaren Kristianstad med 3-2 alltså. Jag är så mållös så jag vet inte ens vad jag ska skriva. Och med tanke på alla leenden på isen när laget tackade hemmastå så är jag övertygad om att spelarna känner precis likadant. Lycka. Och säkert även lättnad.

Och viss var det mycket som hade hänt sedan den trista förlusten i onsdags. Backesten var avstängd. ”Danne” borta resten av säsongen. ”Pinto” skadad på värmningen. Det var väl bara att kasta in handduken, lägga sig ner och dö. Eller?

Nja, så funkar det som tur är inte. Det hade äntligen skakats om i formationerna. Otto stod i mål. Skoog stod i båset. Det verkade även som att ”Syde” tog en hel del av domardialogen istället för Linus. Men framförallt så spelade man för varandra och tog varje chans att offra sig. Det syntes så tydligt att spelarna ville ha tre poäng.

Matchen började annars lite halvdant och efter de tre första minuterna är det mest lite halvchanser för bägge lagen. Efter 3:38 får Karl Pearson göra 1-0 och redan här tror jag alla började känna att något var annorlunda ikväll. Det låg liksom i luften. OIK fortsätter efter målet att vara marginellt lite bättre och bland annat Keegan har ett riktigt bra läge efter drygt åtta minuter. När det närmar sig halva perioden har dock Kristianstad ätit sig tillbaka in i matchen. Följaktligen får man även, helt rättvist, kvittera efter 9:24. I slutet av perioden reder OIK även ut ett boxplay och går till pausvila med ett oavgjort resultat och fortsatt hopp om tre poäng.

Efter att ha klarat av ytterligare ett boxplay i början av andra perioden lyckas Linus få ett bra läge när OIK kommer två mot en. Det blir dock inget mål den gången och strax därefter spelar Keegan fram Pihlqvist som får ett superläge till 2-1 men ingen lycka denna gången heller. Däremot drar Keegan på sig en utvisning i samband med samma läge. Stax därpå åker även Viktor ut och i samma sekund Keegan kommer tillbaka sätter Peter Rooth stenhårt 1-2 för Kristianstad mellan benen på Otto. Till skillnad från tidigare matcher denna säsongen verkar dock målet fungera som en väckarklocka.

Helt plötsligt spelar OIK ut Kristianstad efter noter. Zach gör ett jättejobb i offensiv zon och efter att OIK varit i anfallszon i över en minut sätter Sjöström 2-2. Och både hans, och övriga lagets, glädje och firande efter målet går inte att ta fel på. Man hade bestämt sig, man skulle ha tre poäng ikväll. Punkt. OIK fortsätter spela bra och belönas även med matchens första powerplay efter 16:23. Bara halvminuten senare har man även ett skott i ribban och vi var många som suckade när det, helt korrekt visade det sig, blev bortdömt. 2-2, paus och mersmak OIK. Handen på hjärtat, vem hade trott på det innan matchstart ikväll?

Även tredje perioden inleds rappt från hemmalaget och det råder ingen tvekan om att man går för tre poäng. KIK blir bara grinigare och grinigare och efter 4:40 i sista blir det ganska stökigt runt bortalagets kasse. Det blir flera smågruff samtidigt men känns ändå inte så allvarligt men här stannar matchen upp i flera minuter medan domarna har värsta konferensen. Det slutar med tre stycken tvåminutare för varje lag plus att Wikskal fick 5+20. Helt plötsligt hade man fem minuters powerplay och världens läge att ta tag i taktpinnen. Och man inledde även riktigt positivt med med tre bra chanser redan under första minuten. Det blir, trots timeout, tyvärr inget mål men med bara halva perioden kvar får man ett nytt powerplay. Och nu kliver äntligen allas favoritdansk Felix fram, åker genom halva zonen på egen hand och placerar säkert 3-2 bakom Pierre Svensson. Och igen, lättnaden och lyckan man ser i Felix ögon vid målet. Den säger allt om kvällens match. Man hade bestämt sig och man njöt av varenda sekund. Underbart! OIK avslutar sedan matchen med ett riktigt bra boxplay och man håller även ifrån bra de två sista minuterna i spel fem mot sex.

Som tidigare nämnt var det en riktig laginsats ikväll men jag vill ändå lyfta två personer. Zach Cohen gjorde en riktigt stabil match över hela isen. Kanske inte världens snabbaste kille men bra framåt, bra i boxplay, kämpade och skapade massor av möjligheter för de andra. Och sedan har vi Otto som trots sin ringa erfarenhet går in i en sån här ”allt eller inget” match och visar var skåpet ska stå. Hans cirkusräddning efter drygt tretton minuter kan vara det svettigaste jag sett på bra länge. Skitkul!

Kvällens match innebär alltså en seger och tre poäng (och kanske den skönaste segern sedan bortasegern mot Nybro i början av säsongen). Tre galet viktiga poäng som innebär att man fortfarande spelar om en plats bland de tre bästa. Tre poäng som innebär att man fortfarande har allt i egna händer. Tre poäng som förhoppningsvis inger en massa självförtroende inför söndagens hemmabatalj mot Pantern.

Publicerad i Fortsättningsserien, KIK
Kategorier
Arkiv